Att injicera stamcellerna direkt på plats i den aktuella vävnaden i kroppen är det vanligaste sättet att föra in stamceller. Forskare i Linköping har tex fått bindvävsstamceller att utvecklas till benceller som sprutats i en benskada i försök på råtta.

Men det finns ett hinder och det är att få de nya cellerna, som utvecklats från stamcellerna, att överleva i sin nya omgivning. Ett annat problem är risken för tumörer. Om det finns några stamceller som inte förändrats till den önskade celltypen, kan dessa dela sig ohämmat och bilda tumörer. Tumörer kan även bildas vid celler som ska uppnå en viss specialisering. Cellerna kan ibland klumpa ihop sig och på så sätt bilda tumörer, men detta har visat sig i djurförsök.

Vid brännskador kan nya hudceller sprayas på som ett "plåster". Då odlar man fram hudstamceller från oskadad hud hos patinten som sedan får växa till sig på mikrosmå kulor som sprayas över det skadade området. Det finns även patienter med svårläkta sår som denna metod nu testas på.

Risk för avstötning finns också, som vid all transplantation med vävnad från främmande givare. Det gäller också att få cellerna att integrera i den nya vävnaden och att överleva där. 

För att undvika risken för att stamcellerna kan ha smittats av främmande virus eller mikrober då man ska använda stamceller för att behandla patienter är det absolut nödvändigt att inga substanser av djur har använts när cellerna odlats.

---

Källor: http://www.forskning.se/temaninteraktivt/teman/stamceller
/tiofragorsvar/tiofragorochsvar/hurformanin
stamcellerikroppen.5.4a58c4bb12186995e9580002688.html